Ni kunde ju här läsa om mina komiformichmåbraigen-tankar. Hur har det gått att komma igång? Över förväntan måste jag säga! Jag har kommit igång med några övningar, bl.a knipövningar och Plankan, och sköna löprundor med barfotaskorna. Jag började lätt och måste ha gjort rätt eftersom jag utan problem både kan springa och i de skorna. De kräver ju en annan teknik och löpsätt som verksr passa mitt otränade jag perfekt.
Jag har tagit det relativt lugnt eftersom förlossningen var så påfrestande för kroppen och jag redan gått ner över 10 kg. genom att göra fasligt lite. Jag gick ju bara upp 4 kg. med Love och de gick jag ner i samband med att han föddes. Fokus nu är att bli stark, frisk och få bygga upp kroppen igen och det är så skönt att äntligen få må bra! Jag läkte ihop otroligt snabbt denna gång och av sviterna från mina tre graviditeter finns nu inget kvar. ♥

Kategorier: Vardagen | 2 kommentarer »

Både jag själv och andra andliga personer fick till oss saker om denna graviditet. Den har omgärdats av många tecken och mycket synkronicitet, här kan ni bl.a läsa ett inlägg.

Hur har det då blivit nu med facit i hand? Det är till viss del lite svårt att svara på då jag inte börjat ta emot klienter än men det jag märkt då jag jobbat själv med mig eller familjen hemmavid är att allt intensifierats. Det går ännu fortare att koppla upp mig, jag faller i djup avslappning ännu snabbare vid meditation och korten talar till mig ännu tydligare och med mer träffsäkerhet.

Jag känner att ännu en ny etapp på min resa tagit vid och det känns otroligt spännande att ‘go with the flow’!

Kategorier: Livet | 6 kommentarer »

Denna bara måste ni göra, OK? Hur smarrig som helst och superenkel. Serveras med fördel med hemmagjord vaniljvisp.

2 äpplen * 
1 lime*
2 siktat dinkel *
100 gr. smör *
100 gr. riven mandelmassa 
75 gr. grovhackad vitchoklad *

Skala och kärna ur äpplena. Skär i tärningar lägg i en skål och pressa över saften från limefrukten. Blanda och låt stå tills pajdegen är färdig.
Skiva ned smöret i mjölet och riv ned mandelmassan, blanda väl till en deg. Låt vila i kylskåp 30 minuter. Fördela äppletärningarna i en smörad ugnssäker form. Kläm eller kavla ut degen till ett täcke som läggs över äpplena.

Grädda pajen i 200 grader i 20 min. Grovhacka den vita chokladen och fördela den över pajen. Grädda ytterligare cirka 5 min. eller tills chokladen är gyllene. Låt pajen vila i rumstemperatur i cirka 20 min. Servera därefter med t.ex vaniljvisp eller glass.

Kategorier: Recept | 1 kommentar »

Hur är nu livet som trebarnsmamma så här efter ca. 7 veckor? Jag måste säga att det är alldeles vanvettigt förträffligt! Livet är på topp och jag känner mig lugn och harmonisk och ofantligt lycklig. ♡ Det blir såklart lättare för varje barn, man har vanan inne och redan, i alla fall vi, väl fungerande rutiner. Man är inne i blöj- och extrakläder-svängen och har mer eller mindre påverkad nattsömn.

Leon och Luna har ett otroligt starkt band mellan sig och redan har Love knutits upp i det. De har honom ofta och gärna hos sig när de leker och han tilldelas roller som han, alldeles ovetandes, tydligen genomför med bravur.
Det gör att de redan är en osviklig treenighet som för varje dag växer sig större och starkare trots Loves ringa ålder.
Allt detta gör ju att det blir enklare att få ett till barn, att allt redan fungerar bra hemma, och får man sedan en lugn & trygg liten ja, då byggs enkelheten på. Vi har integrerat Love i kvälls- och nattningen så det är lika enkelt för en av oss vuxna att lägga alla tre ensam och på ett par minuter sover alla gott. Det känns som att nu kommer äntligen belöningen och skördefesten efter tre jobbiga graviditeter, en prematurförlossning och två ‘nu skjuter det ut ett barn ur dig med rekordfart’-förlossningar. Nu är vi helt kompletta och klara i detta och jag njuter till 100 % av bedriften!

Kategorier: Familjen, Livet, Vardagen | 16 kommentarer »

Clara tipsade om en god mousse som dessutom är lätt att variera. I kommentarsfältet tipsades också om andra smakkombinationer, bl.a lakritschoklad och flingsalt. Vi som vill köra eko hela vägen tar då mörk ekochoklad och t.ex Kung Markattas lakritspulver.

Här kommer i alla fall Claras apelsinvariant;

8 pers.

Hacka 200 gram choklad * och smält i ett vattenbad. Ta därefter ett zestjärn eller ett rivjärn och riv bort det yttersta skalet från två apelsiner *. Blanda ner i chokladen. Låt den svalna och blanda därefter i 4 äggulor *. Vispa i dem en åt gången. Vispa därefter fem deciliter grädde * luftig och hög. Blanda ner 3/4 av grädden i chokladsmeten och rör till en jämn smet.

Spritsa sedan ut smeten i åtta portrionsformar. Klicka över lite grädde och dekorera med lite apelsinzest. Ställ i kylen en timme och låt stelna innan servering.

Kategorier: Recept | Lämna gärna en kommentar »

Och några inspirerande bilder till;

Kategorier: Livet | 4 kommentarer »

Förutom att det kommer ett stort reportage om mig och min andlighet och vårt liv på Lyckobacken i septembers nummer av min favorittidning Nära så fanns den fina ängel jag designat med i det senaste numret.

Det känns otroligt roligt att något man själv ligger bakom får så fin uppmärksamhet.

Här kan ni läsa mer om ängeln och mitt och Johannas samarbete.

För att beställa en egen ekologisk, välgörande ängel klickar ni bara på bannern här till höger i bloggen. Och jag vill än en gång förtydliga att jag inte gör någon som helst vinst på dem utan ALLT överskott går direkt till Vi som förlorat barn.

Kategorier: Livet | 8 kommentarer »

Om man inte har fin ekologisk olivolja till denna kaka kan man likaså bra byta ut den mot t.ex rapsolja med neutral smak.
Kyl kakan väl innan servering för att verkligen framhäva kletigheten och för att lätt kunna skära den i snygga bitar.

8-10 pers.

200 gr. mörk choklad av fin kvalitet *
1,5 dl. fin olivolja *
3 ägg *
2,5 dl. socker *
1 tsk. vaniljsocker *
0,5 tsk. flingsalt *
2 dl. siktat dinkel *
50 gr. vit choklad *
röda vinbär eller lingon *

Sätt ugnen på 150 grader. Spänn fast ett bakplåtspapper i en springform (form med löstagbar botten). Bryt chokladen i bitar och lägg i en skål. Smält över vattenbad och rör ner olivoljan. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt lite lätt. Rör ner mjölet och sist chokladblandningen. Häll smeten i formen. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 20 min. och låt svalna. Ställ i kylen minst en timme. Bryt den vita chokladen i bitar och smält över vattenbad. Spritsa eller ringla den över kakan och låt stelna. Garnera med bär och servera med uppvispad Mascarponeost blandad med lika delar vispad grädde.

Kategorier: Recept | 2 kommentarer »

Malin Wollin skriver om det här och här, Ebba von Sydow gör det också. Vi snackar debatten som (ännu en gång) rasar; offentlig amning.
Jag blir lika trött varje gång det tas upp (även om jag denna gång gläds åt att offentliga, starka förebilder som står på JA!-sidan) över att det ens ska måsta bli en debatt! Det är ingen som debatterar att folk fiser eller rapar heller och i vår värld är i alla fall att amma sitt barn lika naturligt.
Jag har skitstora bröst. Långa, gigantiska och alldeles förträffligt underbara (hur kan de inte vara det – jag har hittills ammat nästan två år av mitt liv och mer ska det bli!) limpformade tingestar. Jag har alltid varit storbystad och mer nu pga. min kraftiga övervikt. Men det som stör mig i debatten är att förespråkarna för JA!-sidan alltid skriver att ‘brösten syns ju inte’, ‘jag har aldrig visat brösten’, ‘man kan amma hur som helst och var som helst.’ Nej, alla ni som har nätta, glatt uppekande och jävligt pigga bröst – alla kan inte det! Jag måste hålla i den gigantiska boob som Gosman för tillfället rattat in sin frekvens på för att han inte ska kvävas eller i alla fall gå helt vilse under den. Jag måste sitta ner för att, på allvar, inte Love ska amma i höjd med naveln och det gör att ca. 3 kvadratdecimeter Malinbröst syns då jag ammar. Och jag måste använda båda händerna för att, så diskret det bara går, få tillbaka bröster i BHn med mjölkinlägg och allt. Men vet ni, allt detta skiter jag i!!! För det första så kan ingen vettig morsa låta sin skatt vara hungrig fast maten är tillgänglig ett par ynka centimeter bort bara för att lite hud kan väcka anstöt i omgivningen. Och för det andra är en skrikande bebis bra mycket mer störande än ett bröst. På allvar så tror jag att människor som stör sig på offentlig amning har problem med både egen sjäkvkänsla, kroppskännedom och sexualitet. Det är såna människor som går på toaletten för att fisa fast de är helt ensamma och det är såna som inte kan förlika sig med att ett bröst som sugits på av en hungrig liten en kanske ett par timmar senare nafsas lite erotiskt på.
Jag kommer helt obesvärat att amma mitt detta sista och tredje barn i alla offentliga sammanhang. Jag vägrar, eftersom alla våra tre kunnat amma utan ‘lugn och ro’, gå undan till nåt avskilt rum för att det jag gör väcker anstöt. Jag vägrar låta mig objektifieras eftersom jag sköter det så diskret jag någonsin kan – mina långa bröst och mina handfasta grepp till trots. Man har fullt upp då man ammar och hinner inte tänka porrigt. Och tro mig, sexig är det minsta man känner sig då det rinner ljummen mjölk från mungipan för att barnet inte hinner svälja och denna mjölk febrilt letar sig neråt för att anlägga en Snippsjö en bit söderut! Vem i herrans namn gör detta för att visa upp sig och försöka vara sexig?!?
Det är mer nakenhet på stranden och på alla reklampelare längs gator och vägar. Det är stora posters med porrigt särande ben och fuktiga putiga läppar på (anorektiskt smala) bikinimodeller i skyltfönstren på HM och Lindex mitt emot fiket där Love Harju avnjuter dagens fjärde gourmetmåltid från Malins Pattseria men det är lilla jag som väcker anstöt och äcklar…

Suck.

Om vi är på café varför ska inte jag också kunna få ett par schyssta brön?

Jag känner så här; den som stör sig på offentlig amning tittar självförvållat på en situation man kan blunda och titta bort för. Man behöver inte tokstirra på den bit av bröstet som eventuellt syns, då säger det helvetiskt mycket mer om observatören än den tappert ammande modern!

Kategorier: Familjen, Livet, Vardagen | 25 kommentarer »

Detta inlägg hos Maldorma fick mig att tänka efter mer än en gång och gav lig rejält med gåshud!

Kategorier: Livet | 6 kommentarer »