Kväv Bror Duktig med mer ansvar

Här hemma har vi en son med en ganska kraftig Bror Duktig-gen. Det blir nog lätt så då den ömma modern kämpar hårt de senaste åren med att utrota samma gen hos sig själv.

Leons beteende utvecklades än mer i takt med att Luna blev mer ‘barn’ än bebis. Alltjämt skulle han, på eget initiativ, se till att hon inte svalde småpryttlar, ramlade, tog saker från honom osv. Ett rätt normalt beskyddande stora-syskon-beteende antar jag – fast typ upphöjt i tio. Minst! Vi fick ingen bukt på det, hur vi än betedde oss som föräldrar. Och till slut märkte vi att vad vi än gjorde för att försöka frånta honom detta egenpåtvingade ansvar så eskalerade det bara och han slappnade aldrig av till fullo. Det var hela tiden ‘Nej Luna!’, ‘Kom Luna’, ‘Vad gör Luna?’, ‘Är Luna med?’, ‘Mår Luna bra?’ osv. Efter lite gnuggande i pedagogik-geniknölarna testade jag en ny metod – att ge honom ansvar, att be honom om hjälp och dela ut uppdrag. Sedan jag började med att t.ex ‘Medan jag snabbduschar, kan du vara snäll och hjälpa mig genom att leka med Luna och släppa in Lotus då han skäller och vill in?’ Så fort han ‘är klar’ är jag noga med att tacka ordentligt med en mjuk, varm kram för att han var så snäll och ville hjälpa till. Jag berättar också att jag blir glad över hans omtanke. Sedan säger jag ‘Nu kan du gå och pyssla’ eller ‘Vad vill du leka med nu då?’ och allt är frid och fröjd. Han är lugn, trygg och avslappnad och har utvecklat ett helt annat, mycket sundare, förhållningssätt gentemot lillasyster.
Att ge honom ansvar som motsvarar hans kapacitet gjorde att han däremellan helt slappnar av och vet att mamma eller pappa har allt under kontroll – för det har vi ju. 🙂

image

Visst är det intressant att omge sig med något så fantastiskt som just barn?


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

8 kommentarer till “Kväv Bror Duktig med mer ansvar”

  1. Vilket bra tips! I vill så gärna hjälpa till även om han är själv så han får göra lite grann. Tycker också att han kan utvecklas samtidigt som han får lite ansvar. Ska försöka komma ihåg detta om vi har turen att få ett syskon till I i framtiden men annars kommer det nog att användas med I när han får träffa sin kusin som är beräknad till början av mars 🙂

  2. Linda H: Så skoj med en kusin!!! 😀

  3. Våran K är precis likadan men det har blivit bättre tack å lov. Inte bra när de tar alldeles för mycket ansvar, dom är ju bara små! Skönt att du kom på en så bra och egentligen enkel sak som hjälper, smart av dig!

  4. Carro B: Tack! Ja, de är på tok för små för så mycket ansvar.

  5. Vilket smart drag! Du borde nästan skriva en föräldra-manual… Jag känner mig helt clueless i jämförelse med dig!

    (med det inte sagt att jag inte är världens bästa mamma till min son, för det är jag)

  6. Ellinor: Klart du är det! <3

    Inte då, sunt förnuft bor i de flesta. 😉

  7. vad härligt det är att hitta vägar för att hjälpa sina barn framåt och att de inte ska fastna i mönster som kan vara hämmande för deras uppväxt…hurra för dig och Leon 🙂
    kram Åsa

  8. Åsa: Ja, det känns skönt då man hittar metoder som fungerar. 🙂

    Kramalin

Lämna gärna en kommentar