Min andliga resa

Från barnsben har jag känt att jag besuttit vissa förmågor. Jag växte upp i en delvis kristen släkt (inte familj dock) och en delvis icke-kristen så man kan väl säga att jag fick det bästa av två världar – den kristna sidan försökte aldrig ‘pracka på’ och den andra delen pratade rätt ohämmat om naturväsen, vittra, småtomtar, ‘skrömta’ och sägner & skrönor. Jag kände att det var OK att vara som jag var även om ingen direkt bejakade mina kunskaper. Regelbundet under åren gjorde andligheten några små besök eller avstamp i livet och lagom runt puberteten insåg jag två saker; 1) min intuition är en gudasänd skatt och 2) jag kan styra utgången av det mesta med mina (urbota) positiva tankar! De starkaste andliga upplevelser jag minns under min uppväxt är att jag vaknade ca. 6 år efter min gammelmormors bortgång av ett starkt ljus i mitt rum, ungefär som om taklampan tänts, och då jag satte mig upp för släcka lyset satt hon på min sängkant. Runtom henne var det ljusaste skimmer och hon såg verkligen ut som en ängel. Hon bara såg sådär genomgod och from ut som hon alltid gjorde under sin tid här med oss. Då jag äntligen återfick fattningen försvann hon och taklampan visade sig såklart vara släkt. Jag hann aldrig fråga då vad hon ville men upplevelsen, som var den första i sitt slag, påverkade mig starkt.
Den andra händelsen som jag minns tydligt var efter en hypnosterapibehandling hos Vibeke och då jag åkte därifrån i bilen kommer min högt älskade, och tyvärr bortgågne sedan, då, något år tillbaka, morfar gående emot mig men på andra sidan vägen. Han hade sin lila vinterjacka med gul Tuxer-text på och sin typiska vintermössa – ‘gubbkepsen’ med uppvikta öronlappar. Förvisso varmfodrad och av nåt sorts tweedtyg men säkerligen en värdelös värmekälla för Norrländska vintrar. 😉 I backspegeln fortsatte jag titta och morfar vände sig om och vinkade på sitt speciella sätt. Jag svalde och blinkade och då jag tittade igen var han borta trots att vägen bara var rak, utan minsta krök. Hade det varit en livs levande man jag såg var han tvungen att lägga sig i diket eller raklång på marken för att jag inte skulle se honom och det känns inte särskilt troligt.

Jag hade mediterat mycket i mina tidigare tonår, jag lade alla extrapengar på kristaller, rökelser, avslappnings-CDs och på biblioteket lånades böcker om alltifrån naturandar till iChing. Men just under denna tid i livet fanns inte mycket andlighet i mig. Jag var fullt upptagen med min universitetsexamen och livet var liksom fulltecknat ändå. Men hos Vibeke denna dag hade jag testat en speciell avslappning med vibrerande ljud som gör att båda hjärnhalvorna slappnar av samtidigt – väldigt lämpligt för den typ av behandling (botning mot allvarlig ormfobi) som väntade den dagen. Förmodligen var det för att jag ännu var så avslappnad efter Vibekes varsamma hand som morfar kunde komma igenom.

Så sakteliga, i takt med att jag slutade plugga och började jobba och fick mer tid, blev gravid och till sist flyttade till Lyckobacken öppnade jag upp mer för det andliga och stängde ner mer för mycket annat. För snart 4 år sedan var jag på en seans med Fria Sinnen, den studiecirkel med andlig prägel som Johan är ansvarig för, där Åsa var medium.
På dagen kom en leverans med rökelse från Amuletten och rara Carina hade skickat med en s.k ‘worrystone’ med en ängel. Jag kände starkt att jag skulle ta med stenen och höll den hårt i min hand under hela seansen. Efter någon gång kom min morfar igenom och än idag får jag gåshud av minnet. Saker som Åsa på ett ytterst diskret och respektfullt sätt fick till sig från morfar var det jag sa till honom två dagar innan hans bortgång med bara han och jag i sjukhusrummet. Jag blev så överväldigad över att Åsa, som jag inte alls kände då, kunde berätta det. Ingen annan än jag & morfar kunde ju veta det! Morfar berättade också om vad jag skulle kunna göra om jag var sugen på att bejaka mina förmågor.
Åsa tipsade om några olika kurser hos olika medier (heder åt henne som inte bara lyfte fram den egna verksamheten utan även kunde tipsa om liknande hos konkurrenter!) men eftersom jag fick sånt förtroende för henne genom seansen valde jag att, nygravid med Luna, påbörja en kurs under ett år kommande höst.
Den kursen förändrade mitt liv totalt! Jag insåg att jag besatt långt fler förmågor än jag tidigare kunnat drömma om och jag förstod också relativt snabbt att jag var rätt bra på det. Jag bestämde så inför 2012 att det skulle bli mitt år! Jag skulle släppa taget om egot helt och inte fundera över huruvida mina förmågor räckte till eller om jag verkligen kunde vissa saker utan bara ‘go with the flow’ och köra. Jag bestämde också att jag helt, till 100 %, skulle stå för min andlighet. Om någon frågade skulle jag vara ärlig om allt jag var med om, tror och tänker, och jag började blogga mer om det på gamla bloggen.

Jag har inte ångrat något av detta en endaste gång! Stundtals har det varit så jobbigt att jag gråtit av utmattning och under december 2012 kände jag av kraftiga ‘ascencion problems’ med yrsel, huvudvärk, håglöshet, svimmningsattacker och msrdrömmar. Jag mediterade mig igenom det, minst två gånger per dag, och till slut – på julafton var det äntligen över. Jag upplevde ett skifte och kände mig framme. Energihöjningen jag har fått uppleva har utvecklat mina förmågor ytterligare och jag känner en otrolig balans mellan mitt fysiska, mentala och andliga jag – en balans jag inte upplevt tidigare.

Nu har en ny blogg skapats (roligt att så många av er gamla läsare velat följa med!) och en ny resa tar vid i mitt liv i och med detta. Nu kan man för första gången anlita mig ‘på riktigt’ och det känns pirrigt, nytt och skälvande – och jag har dessutom fått flera bokningar! 😀

image

image

image

image

Tanken är att här är nivån högt i tak, jag tänker inte hymla eller sticka under stol med något – jag gör det inte i verkliga livet och tänker inte göra det på bloggen heller.
Mina upplevelser är mina och endast mina och kan inte dömas av andra men för den skull är det inget som säger att man inte kan berätta för andra om det. 🙂

Enjoy!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

14 kommentarer till “Min andliga resa”

  1. Tack för att du delar med dig. Det är så häftigt att läsa 🙂 och så coolt hur du har utvecklas. Är imponerad av dig som person och vill mer som dig i att vara den personen jag är utan att låta omvärlden påverka mig på ett negativt sätt

  2. Linda H: Vad fint. <3

  3. underbart att läsa, jag får rysningar över hela kroppen….tack för att du vill dela med dig till oss och jag ser med spänning fram emot att följa dig på din andliga resa <3
    kram Åsa

  4. Åsa: Tack snälla! Ljus & värme till dig. 😀

    Kramalin

  5. Ser fram emot att få läsa mera om din andlighet, själv är jag nybörjare 🙂

  6. Annica i Hunsen: Alla börjar vi någonstans. 😀 Stort lycka till på din resa!

    Varma kramar

  7. Vilken läsning! Häftigt är väl rätt ord… Intressant och överväldigande. Det känns som om du öppnar dig mycket och det uppskattas!

    Stor kram!

  8. Ellinor: Tack! Detta är bara början! 😉

  9. Rysningar är ordet. Helt fantastiskt.
    Jodå, jag stannar såklart också kvar även om det förmodligen inte lät så sist, klumpigt av mig 😉

    Korpar har börjat göra mig sällskap när jag är i skogen. Vissa dagar seglar dom även förbi där jag bor. Lite beroendes på hur öppen eller avstängd jag inbillar mig att jag är. Vad det betyder vet jag inte, men välkomna är dom.

  10. Angela: Så roligt! Tack! 😀

    Korpar står inom shamanismen för att man är i sin fulla andliga närvaro. Så ja – det beror garanterat på hur öppen eller inte du är just där och då. 🙂

    Kramalin

  11. Så fantastiskt spännande! Lycka till och stora kramar!

  12. Queen of Kammebornia: Tack rara du! <3 Varma kramar

  13. Malin, vilken spännande rysare! Du har förstånd att ta till vara ”håver´n” (gåvorna)! Lycka till med allt och fortsätt din bana!
    Pst. Häromdagen kom två korpar flygande, jag skrattade till och tänkte: ”Där är Malin och där är jag” 🙂

  14. Sonja i Norr: Underbart!!! 😀