Att ta sitt ansvar

Jag är fet. Jag har ett BMI som säger att jag är sjukligt överviktig, att jag lider av fetma. Jag gick ner 41 kg. i vikt för rätt många år sedan. Jag var tydligen jätteduktig och gjorde det på ‘rätt sätt’. Jag promenerade bort alla överflödiga kilon och VARJE DAG, i ur och skur, traskade jag en mil (!) Så fort det vankades kalas, fika, fredagsmys eller annat satt jag med färsk frukt och en burk keso. På mindre än två år gick jag ner allt detta och på nästan två år unnade jag mig ingenting. Nada. Inte ett jota. De sista 12 kilona rasade av mig under sommaren då jag sprang 5km. varje morgon. Och löpningen, oj som jag älskade det! 😀 Sen börjde skolan igen på hösten, jag fortsatte plugga i Umeå och fortsatte pendla. Och mådde fruktansvärt dåligt. Jag kände inte igen min spegelbild, gamla klasskompisar gick förbi mig på stan och min egen familj körde förbi mig under en av mina promenader i tron att jag var någon helt annan. Tydligen var jag skitsnygg men till vilket pris? Jag kände mig mer som en loser än någonsin förrut eftersom jag var ensammast i stan – ingen kände ju igen mig.
Sakta men säkert smög sig kilona på, ett efter ett, och nu är jag samma gamla tjocka Malin igen. Malin som inte alls är ensam och som alla känner igen. Det blir liksom så då man varit mer eller mindre överviktig hela sitt liv.

Är det då sunt att behöva tappa 45 kg? Är det bra att vara så fet? Såklart inte! Men – denna gång har jag börjat i rätt ände; INNUTI! Jag har byggt upp min självkänsla så att den idag, ‘trots’ att jag är en tjockis, är peakad i toppen. Jag älskar mig själv och tycker att jag är en fantastisk och otroligt vacker människa! På allvar!!! Jag har haft turen att alltid på jättebra rent fysiskt, trots min övervikt, och jag har i mångt bättre värden än de med perfekt BMI, och det är därför det är dags NU. Jag vill göra något åt min kropp innan det är försent, innan jag blir sjuk och det kanske är försent. Denna gång gör jag det för att jag mår bra och inte för att må bra. För mig, som gjort denna resa en gång, är det en jävla skillnad. Dessutom ska jag uppdatera det jag tyckte var allra roligast förra gången, löpningen, genom att på riktigt börja med barfotalöpning. Det ska varvas med promenader tills jag orkar springa en halvmil i dessa sköna och speciella skor. Det varvas med sund kost, plankan och spikmattan – alla saker som jag mår bra av. Och det är liksom det som är tanken – denna gång ska jag må bra hela resans gång för att förhindra bakslag på mållinjen. Denna gång är det ett livsavgörande val, en bestående förändring för min och ingen annans skull. Det handlar inte om att bli smal för att räknas som snygg med samhällsnormativa mått mätt – det handlar om att gå ner i vikt, kunna leva ett par år längre och få ökad livskvalité.
Och den där kesoburken, hur blir det med den? Njae, man måste unna sig saker ibland för att det ska bli hållbart i det långa loppet så ibland blir det en slät kopp thé, då jag är hemma blir det nåt nyttigt och gott och ibland, då jag är sugen, blir det något ‘onyttigt’ då jag är borta.

Och nej, jag kommer inte att stressa igång med detta – nu ska jag strax njuta av ännu en bebis med amningsmys och allt som hör till. Men det är inget fel med sporrande peppbilder! 😀


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

24 kommentarer till “Att ta sitt ansvar”

  1. Så rätt! Man måste älska sig själv och vara bekväm med sig själv först! Tack för att du är så bra, för att du ger av dig själv och för all peppen i livet olika områden!

  2. Linda H: Tack snälla du! 🙂

  3. ”Denna gång gör jag det för att jag mår bra och inte för att må bra”.
    Otroligt klokt skrivet!
    Och så himmla fint tänkt, att det mer blir som en gåva till dej själv just för att du faktiskt redan mår så bra 🙂

  4. Sofie: Kraaam! <3

  5. Vad sunt det låter! Som att det bara kan gå bra. Lycka till!

  6. TantMango: Tack snälla! <3 Kramalin

  7. det märks att du älskar dig själv. Det lyser om dig på de bilder du lägger upp. Det är kul att höra att du kommit till den insikten och jag håller med tant mango. Det kan bara gå bra från här 🙂

  8. Linda Näslund: Tack fina du! 🙂

  9. Lycka till framåt! Du kommer att lyckas med precis vad du vill! Denna texten är som de övriga redan sagt otroligt välskriven och ett för mig tidigare ”mysterium” (hur man kan välja att bli (sjukligt) överviktig igen efter att ha lyckats gå ner i vikt) har fått fler nyanser.

    Nu är ju inte jag överviktig men har något att ta tag i efter denna graviditeten ändå. Det fanns en tid då jag var vältränad, stark och sund. Dit vill jag igen.

  10. Ellinor: Det är därför det känns viktigt att belysa problemet, just för att så oerhört många har fördomar om det.

  11. Åh så underbart att läsa! Du har verkligen helt rätt inställning. Jag önskar att jag hade en lika bra inställning till min kropp som du har till din – och då har jag under större delen av mitt liv räknats som på gränsen till underviktigt. Idag bombarderas man med så många budskap om att man inte räcker till, inte är bra nog, och det är svårt att värja sig. Och ska man göra något så finns det bar det sätt på vilket du gör det – för dig själv! Kram!

  12. Älvan: Åh, så dina ord värmer. Tack snälla, snälla du! Kram tillbaka! <3

  13. Ja gumman, du har gjort det igen. Dvs skrivit en text som berör och som ger en ett otroligt perspektiv till allt. Jag vet ju hur din förra resa var och förstod nog inte till en början att du inte mådde bra, trots att du var ”så snygg”. Jag är väldigt stolt över att vara din mamma och över din inställning och är säker på att du kommer att klara av din resa och att den denna gång blir som du vill. Jag önskar att jag hade samma inställning till mig själv som du har till dig själv – kanske skulle behöva lära mig ett och annat av dig. Jag älskar dig gumman – oavsett hur denna eller andra resor går / kram

  14. mamma: ÄLSKAR DIG!!! <3

  15. Vad fint 🙂 Jag tycker det här med kropp och vikt är så svårt, för samtidigt som vi matas med ideal kring utseende och kropp så dras samtidigt paralleller till att dessa kroppar är sundheten själv. Jag tycker att det är olyckligt, för vad är en sund kropp? Att vara underviktig, eller ett deffat muskelberg? En överviktig kropp är inte per automatik osund, absolut kan den vara det och öka risken för följdsjukdomar, men det finns starka och friska kroppar som inte platsar i idealsammanhanget (många dietister framhåller dessutom att hellre ett par kilo för mycket än för lite). Jag tycker det är tråkigt att sundhet kopplas till utseende och ”snygghet”. Friskhet borde vara snyggt 🙂 Lycka till på din resa, hoppas att du hittar en livsstil som funkar (visst är livsstil bästa ”bantningen”, vi ska ju leva med det också ;)) Ps. gillar denna ”nya” blogg väldigt mycket!

  16. Anette H: Tack snälla för allt, du gör mig glad längst in i hjärtat! 😀

  17. All cred till dig, Malin, måste kännas riktigt skönt att vara där du är nu, du belyser vikten att ständigt reflektera över sina val och varför man gör dem och vad som faktiskt är viktigt. Härligt att läsa!

  18. Sara i Falun: Tack snälla!!!

  19. Åh, så bra och peppande skrivet! Precis vad jag behövde läsa nu kände jag… Har ”nyss” fått trean (ok, han är snart sju månader…) och skulle behöva ta tag i min hälsa. Det är ju bara det att det här hemmalivet liksom får mig att baka och baka vareviga dag… och inte lätt att låta bli sen när frysen är full av gosaker! 🙂
    Bra inlägg, hur som helst.
    /Sofia (lycka till m förlossningen!)

  20. Sofia: Vad roligt att kunna inspirera och tack snälla för pepp! ♡

  21. Barfotalöpning – tjohoo!!! Det skönaste som finns, och allra härligast helt utan nåt på tassarna. Har äntligen börjat komma igång igen efter V, och längtar nu efter barmark och jordning på riktigt.
    Kram

  22. Sara – lev livet levande: Längtan bor även här! 😉

  23. Heja dig! Så fint skrivet! Och son du ju kommit fram till redan, det viktigaste är ju att må bra och få vara frisk, förvalta sitt kapital (En själv, både kropp och själ). Inte att vara smal. Frisk och stark kan man ju vara utan att vara smal. (Ett litet tips dock som insnöad jag är i idrottsmedicin och anatomi, försök att slänga in lite styrketräning typ en gång i veckan för att förebygga ev löparrelaterade skador och skydda knä och höfter, Planka är kanonbra och en stark bål gör löpningen roligare och säkrare. Men ex, några set knäböj, utfall och höftlyft, och rygglyft, så kommer du hålla ännu längre)

    Massor av lycka till nu! Och Lycka till med nya familjemedlemmen när hen bestämmer sig för att födas!

  24. Alex: Tack för tips och finfint pepp! 🙂 Kramalin