Den lilla munken

Vissa förfasas över mitt utseende (eller i alla fall hur jag själv väljer att påverka det 😉 ) och andra hyllar det. Även om det lämnar de flesta oberörda så har nog en hel del en tanke om det.

Jag har i 4 olika omgångar i livet valt att raka huvudet; i ettan på gymnasiet, sommaren innan jag träffade Johan, strax innan Leon föddes och i maj 2012. Jag har aldrig behålit frisyren så länge som nu, dvs. nästan ett år utan planer på att spara ut det.

De första, i alla fall två gångerna, var det enbart för att se cool ut. 😉 Jag var ung och rebellisk och looken var viktig. Samtidigt som det var av största vikt att gå emot strömmen och avvika från normen.
I samband med Leons födelse var det mest ekonomiskt tror jag. Jag gick till frisören och betalade dyrt för att klippa mig nästan lika kort som Johan sedemera rakade åt mig.
Sen i maj förra året då. Jag hade min mohikanfrisyr, som jag älskade, och lika kort på sidorna som jag har nu på hela huvudet. Men så kom känslan av att jag ville bli kvitt allt hår som ‘var i vägen’ för min andlighet. Det är nämligen så att då jag har andar i närheten, känner av min intuition eller healar så pirrar det på hjässan. Precis där kronchakrat är, där kontakten via thymuskörteln rotas. Jag var sugen men drog mig för det eftersom jag kände mig gammal, det kändes fånigt som mamma att våga vägra bli gammal etc. men så insåg jag att det inte hade med det att göra. Jag ville inte vara ‘cool och häftig’ och jag brydde mig i ärlighetens namn inte alls om vad folk tyckte. Och i början av maj var jag & tjejerna på en weekend i Stockholm och då såg jag ett par kvinnor med rakade huvuden. Olika hudfärg, stil, utseende och alla lika ohyggligt vackra och med så otroligt stark utstrålning. Då jag kom hem drömde jag att en av mina guider kom till mig och sa att jag skulle göra som jag ville, att hela ‘att vara andlig’-biten inte passar om att passa i ett visst fack utan snarare om att visa att det finns plats för alla och att det faktiskt finns kunder som vill ha medium som inte är klädda i velourklänning med schamansmycken. Det kan hellre vara till en fördel att slå hål på fördomar och myten om att alla med piercingar och tatueringar tillhör ett lägre skikt. Så, morgonen efter rök allt hår med Leons hjälp och jag har inte ångrat mig en sekund! Visst, de mer konservativa i familjen/släkten blev (ännu en gång) bestörta och visst, det är säkert de som ännu har en åsikt men valt att behålla den i det tysta, men i samhället bemöts jag precis som innan, inga homosexuella anspelningar eller funderingar om sjukdomstillstånd denna gång. Det ramlar in kunder till mig och min andliga kontakt är bättre, starkare och klarare än någonsin.

image

Åsa kallade mig för ‘en liten munk’ för ett tag sen, och vem vet – det kanske stämmer? 😀


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

26 kommentarer till “Den lilla munken”

  1. Fina du!

  2. Anna Grundberg: Men tack snälla!!! ♡

  3. Man ska vara sig själv…alla andra är redan upptagna:-)
    Det brukar jag ofta tänka på eller säga till mina barn.
    Kram Ulrika

  4. Ulrika: Det är det bästa man kan både säga och få höra. 🙂

  5. Alltså, du är bara för skön! Att du tillåter dig, att du vågar och att du delar med dig, det är verkligt inspirerande. Du skänker ett sådant välmående. Tack!

  6. Alma: Så glad jag blir av din kommentar!!! ♡

  7. Jag tycker det är oerhört vackert med rakat på kvinnor. Fast egentligen spelar det ingen roll om det är vackert eller inte, det finns så många män som rakar sina skallar av ”praktiska” själ och ingen tycker det är det minsta konstigt (likaså gäller barn, småpojkar rakas för att det är varm osv. aldrig flickor)”. Det är intressan hur ”kvinnlighet” förknippas så mycket med just håret, för det ses verkligen som extremt att som kvinna vara utan hår och folk ser det som ett tecken på att vara lesbisk eller sjuk. Galet!! Kvinnor får sällan vara praktiska!

  8. Anette H: Ja, så himla rätt! Tack för dina kloka tankar!

  9. För mig så är det utstrålningen som lyser, hur en frisyr är klippt eller ett öga målat spelar ingen större roll. Har dagligen förmånen att träffa alla de slags människor och dess olika utstrålning. Är otroligt glad över att fått lära känna dig och ett möte med dig fångar mig i glädje och ett leende på mina läppar stannar sig kvar under dagen. <3

  10. Liselott: Underbara du! Tack detsamma! ♡ KRAM!

  11. Det finns ingen som är snyggare än någon som älskar hur hen ser ut för det är utstrålningen och hur hen behandlar andra som är det viktigaste. Jag tycker att det är så härligt att du går din väg och det är nog den största orsaken varför jag följer bloggen och dig via instagram efter flera år 🙂

  12. Linda H: Tack så hemskt mycket!!! 🙂

  13. Du är så klok och så härligt ärlig mot dig själv (och alla andra)

    Där är vi nog många som kan lära mycket av dig.

    Kram!

  14. Ellinor: Åh! Tack! Kram tillbaka!

  15. Smaken är som baken, delad itu! På 80 talet var det väl inne med rakat? Min yoga lärare hade också rakat sig ett tag sedan, såg snyggt ut på henne, och tänkte att yogan blir enklare utan hår som är i vägen men efter ditt inlägg tror jag absolut att det hjälper på det andliga planet också! Man är lixom fri att ta emot allt runtom hjärnan. Inget som blockerar! Det kan jag verkligen föreställa mig.

  16. Alex: Jamen det gör faktiskt skillnad. 🙂 Och faktiskt, det var ju inne på 80-talet. 😉

  17. Som så många av de andra redan sagt – du är så klok, och det är så befriande med någon som bara gör! Sedan reflekterar jag lite över hur olika det är var man känner av saker. Jag känner energier etc i hela kroppen (knuffas liksom baklänges om det kommer energi emot mig osv). Så därför får mitt hår fortsätta att vara långt (även om det börjar bli löjligt långt nu och jag faktiskt tänkte ta mig till frisören och få det kapat i höjd med rumpan!).

  18. Älvan: ‘I höjd med rumpan’…ha, det är för underbart! Lika befriande fast åt andra hållet liksom. 😀

  19. Älvan – jag måste fråga…

    När du går till frisören, då måste du få stå upp eller sitta på en pall? För det blir väl ”fel” om du sitter, blir liksom inte jämnt…

  20. Ellinor: jag får stå upp. så jag har aldrig riktigt förstått det där med att folk tycker att det är så avslappnande och skönt att gå till frisören! Fast nuförtiden klipper jag mig själv. oftast (det är ändå ingen som ser om det är jämnt nertill eftersom det alltid är uppsatt, och skulle det vara utsläppt når det till knävecken).

  21. Älvan: Ha, ha!

  22. Galet! Det måste bli en rejäl knut!

    Nej, jag gillar heller inte frisören sådär men det är väl för att jag haft samma långa hår och bara toppat det typ två ggr/år sedan läääänge. Det är liksom ett nödvändigt ont… (nu är det i alla fall så kort att jag kan sitta ner, men ändå…)

  23. Folk har så mycket åsikter om allt hur man ska klä sig vilket smink man ska ha vilken frisyr osv…..

    Trivs man med sig själv så passar man i allt.

    Det är nog svårt för alla i dagens samhälle att hitta sig själva när man matas med hur man borde se ut . Att stanna upp i livet och reflektera verkar vara svårt man bara kör på i samma hjulspår .

  24. Fru Svensson: Så kloka rader, du har verkligen helt rätt i allt du säger. 🙂

  25. Du är ”sketasnygg” rakad, även om det bara är en trevlig bieffekt. Det är ju så galet skönt och praktiskt! Jag är så himla glad att jag vågade att raka av mitt, även om det nu fått växa ut en bit
    Hur länge det får vara kvar en helt annan fråga…
    Roligt att du skriver om pirret i hjässan – jag har känt det samma rätt länge nu,och även mellan ögonen (tredje ögat) men bara ganska nyligen satt det i samband med aandligheten. Stackars änglarna har petat och smekt i vild förtvivlan utan att jag fattat tidigare, ”för såna gåvor har ju inte jag”… 😉
    Kram

  26. Sara – lev livet levande: ATT du har! 🙂 Vänta du bara! 😉 Massa kramar ♡