Livets förgänglighet

Det börjar med våren då allt liksom väcks till liv igen. Fåglar sjunger upp och stämsång tar vid, humlorna vaknar ur sin vinterslummer, grodor kläcks ut i en prunkande värld fylld av kalla bäckar och ystra åar och all växtlighet exploderar i det enorma färgspektra naturen bjuder oss på.
På Lyckobacken blir nätterna så långa att de aldrig tar slut och så förälskade i dagen att de, förblindade av kärlek, smälter samman till några veckors intensiv passion då solen aldrig går ner här i midnattssolens land.

Sommaren blir bitterljuv på våra breddgrader där vintern dominerar under Kung Bores styre. Om somrarna är luften dallrande het och doftsprängd av syréner och hägg, björkarnas sus och asparnas prasslande. Kaprifoler och rosor tävlar om blomst och i denna gunstbatalj tränger lupiner in på upploppet tätt åtföljd ab astillbe i rabatten. Hallon och jordgubbar smälter på tungan tillsammans med blåbär och smultron. Smaksensationerna är varje sommar utöver det vanliga bara för att smaklökarna delat ide med björnen vintertid. Myggbett och skrubbsår, skavsår och plåster. Barkbåtar och cykelturer sena sommarkvällar och nätter som ännu är så ljusa att dygnsförvirringen blir total. Varje andetag ger tusenfalt och i våra sånger om livet sjunger vi sommarens lov.

Så packar naturen liksom ihop. Kallar sig för höst och vill vila. Blommorna sjunker ner undan vindens tyngd och penseldrag i svepande tag med rött, orange och gult dras över världen. Regnet piskar marken hårt – en späkande behandling för att förbereda inför vinterns snötyngd. Löven stoppar om gräset och säger godnatt och blommorna sår nya bebisar till nästa år. Huset knakar och ställer sig till rätta här uppe på kullen. Stolt och stort och redo att skydda under de bistra, kalla månader som ligger framför…

Och så kommer Bore ännu en gång. Ridandes på ystra flingor där ingen är den andra lik. Unika kristaller som smälter på hud där solen inte längre kysser eller fräknar breder ut sig i ett brett banér. Gran och fur skiljs från familjen för att sluta upp med herr Björk som pådyvlats en het date med fröken Eld. Tillsammans skapar de värmande gnistor ur kaminens sköte. Bore svingar sin stav likt Triton och på himlavalvet bjuder Norrskenet upp till dans, allt för att lyda sin mäster. De byter kavaljer och himlen ändrar färg. Vitt, gult, rosa och grönt. Skådespelet är fantastiskt och på dessa mörka platser på jorden, de som tillhör de ljusaste om somrarna, trängs stjärnorna undan för att bjuda sin plats åt kusinen Aurora. Tacksamheten är stor för under dessa snötäckta vidder, under den vita mjuka fällen, förbereder sig allt på nytt och livet börjar åter att spira.

Sen börjar så sakteliga solen vakna igen. Lätta, smekande strålar som sakta petar, killar, buffar och viker ihop snön. Bore förpassas vidare och marken stampas till liv igen av springande barnafötter och smäktande fågelkvitter. Björkarna bjuder på sav till alla som önskar smaka och i sjöar och vattendrag virvlar allt igång igen. I naturen sjuder varendaste cell av liv och i människorna som gjort intrång här påbörjar livsspiralen pånytt sin resa uppåt – mot ljuset och livet, mot kärleken och friheten.

Och så har ännu ett år på Lyckobacken passerat. Vi är lite äldre, mycket klokare och ännu lyckligare. I förgängligheten som kallas livet kan man inte säga något med mycket säkerhet. Men en sak vet man – det är föränderligt i all sin förgänglighet och det kan inget förändra.

image

image

image

image

image

image


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

6 kommentarer till “Livets förgänglighet”

  1. Visst är det underbart med årstiderna! Du skriver så otroligt vackert och drar fina paralleller till livet.

    Mycket fint!

  2. Ellinor: Tack fina!

  3. Väldigt vackert skrivet 🙂

  4. Annica i Hunsen: Tack! 🙂

  5. Å va fint du skriver!!!!

  6. Anna: Tack rara! ♡