Barnpsykologen stjälper!

image

image

image

(Från nr. 11, 2013, av ViFöräldrar.)

Ja, vad säger man? Fick nyss denna faksimil skickad till mig från nån som antog att jag skulle uppskatta den och ja – det gör jag för oj så många åsikter jag får!!!

Hälften av tipsen tycker jag, som utbildad pedagog med dubbel behörighet samt trebarnsmamma, känns väldigt icke-godtagbara.

Under alla år jag jobbat har jag sett så många osäkra föräldrar som inte alls känner sig trygga i sin föräldraroll och som slukar alla tips de kommer över med hull och hår och vad ger det för resultat i slutändan om inte tipsen håller?

Trots är något barnen kommer att ägna sig åt i många perioder av småbarnsåren. Sen blir de ‘tweenies’ och sedan pubertala tonåringar och då uppstår också egentligen trotsperioder eftersom trots egentligen till syvende och sist endast handlar om en sak; att testa gränserna mot de omgivande vuxna – oavsett ålder.

Vi betar av punkterna en efter en så ska jag motivera varför denna lista fullkonligt sågas av mig;

1) Ja, vissa dagar kan detta fungera som en lösning. Speciellt om den ‘mindre lämpade föräldern’ har en dålig dag. Men annars är detta tips livsfarligt! Hur ska då ‘den mindre lämpade föräldern’ och barnet lära sig mötas på en fungerande och långsiktigt hållbar plattform? Snacka om att sopa problemen under mattan – vissa trotsperioder pågår ju i månadslånga intervaller!
Och hur löser de alla gånger ‘den mindre lämpade föräldern’ måste vara själv med barnet? Skaffar barnvakt?

2) Eh…jo! Vad lär sig barnet annars? ‘Jag får som jag vill’? Om barnet i en period får äta med vilket bordsskick som helst och gå från bordet när helst det passar kommer det att utnyttja det sedan och spela ut det kortet gentemot sina föräldrar. Däremot kan man komma överens om att man kan få gå från bordet direkt då man ätit klart istället för att vänta på att någon annan (som på föris) alternativt hela familjen ätit klart.

3) Nej! De flesta barn är åt helvete för länge på föris i alla fall och när ska de annars lära sig sociala samspel och hur man agerar och fungerar i samhället?
Se däremot till att barnet inte är hungrigt, eller föräldern heller för den delen, men gör sen barnet delaktigt; gör en egen shoppinglista där ni ritat bilder på varorna till de minsta och sedan anpassar allteftersom de växer och lär sig ljuda, stava och läsa, och låt de sen ta en egen vagn och hjälpa till. Gör det TILLSAMMANS och LÅT DET TA TID så går det.

4) Jo för fasen – det är ett ypperligt tillfälle att lära barnen att man måste kunna uppföra sig på olika sätt på olika ställen. Bara för att man får springa runt, tjoa och hoppa hemma kanske man inte kan göra det då man är gäst hos någon.
Däremot kan man anpassa tiden man är där och stanna en kortare stund om man har kinkiga barn med sig.

5) Detta tips funkar väl men just formuleringen, att man ‘ska muta’ låter så hemskt. Att istället säga att man ska vara förutseende och ha god framförhållning låter bra mycket trevligare.

6) Okej, detta tips bjuder jag på! Fungerar även på fädrer och äkta makar! 😉 Ha, ha!

7) VA? Än en gång en ‘sopa-problemet-under-mattan-lösning!’ Däremot kan man tillsammans lägga fram kläderna kvällen innan för då är det lättare att kunna härleda tillbaka till att barnet också var med och valde vid eventuell konflikt.
Våra barn får fritt välja kläder men vi bestämmer plagg, t.ex ‘Idag behöver man byxor och långärmad tröja’. På så vis kan vi vuxna som har koll på yttertemperatur mm. styra men barnen får ändå välja och de får växa i sin roll och fatta beslut.

8) NEJ! Förispersonalen gör nog mycket ändå! Är de inte utomhus och därmed påklädda finns ingen som helst skyldighet att be personalen om detta. Punkt!

Punkt 9 – 14 funkar dock och är konkreta och handfasta och bygger inte på endast kortsiktiga problemförnekelse utan är tips som kan ge långvariga lösningar för både barn och föräldrar så de tänker jag inte dissa.

Det är i alla fall skrämmande då s.k ‘proffs’ ska komma med en hjälpande hand och den blev stjälpande…på allvar; följs dessa råd kommer barnen ALDRIG att lämna trotsåren bakom sig!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

14 kommentarer till “Barnpsykologen stjälper!”

  1. Har svårt att läsa texten i bilden, men kan utifrån dina svar ganska bra gissa mig till om vad som står.
    Nä, den experten skulle jag nog inte hänga i julgranen. Eller inte tipsen i alla fall. Och åttan tog nog priset!
    Nej, jag gör som jag alltid har gjort – sunt förnuft, tålamod (de flesta dagar i alla fall) och massa kärlek.

    Kram

  2. Sara – lev livet levande: Korrekt – med kärlek och allmännt folkvett kommer man lååångt! ♥

  3. Jag ser inte heller bildens text. Kan man läsa det på Internet? Verkar intressant tillsammans med dina kommentarer.

  4. Anna på Kjulaklotter: Nu tror jag bilderna blev läsliga? 🙂

  5. Som de andra, kan inte läsa i bilden men skönt och beundransvärt att du tar till dig, funderar och återger med synpunkter till oss mindre erfarna så att vi (jag) också börjar fundera.

  6. Ellinor: Tack! ♥ Hoppas det går liiite bättre att läsa nu?

  7. Kanon! Nu kan jag se och ja, jag inser också flera brister i punkterna ovan på det sätt du beskriver. Men ärligen är jag ibland rätt kortsiktig och vet om det. Vet att jag inte orkar vara mitt bästa jag och att det jag gör är en lösning bara för att jag inte orkar NU. Bara det blir bra för det mesta!

  8. Ellinor: Bra att det gick att läsa. 🙂
    Fast då är du ju i alla fall medveten om att det är kortsiktigt. 🙂

    Kramalin

  9. Pinsamt…hur tänker man som redaktör när man tar in något sådant i tidningen?

  10. Annica i Hunsen: Ja, man undrar ju…

  11. Tänk, jag reagerar precis som du, och eftersom du är så klok måste det betyda att jag också är det! 😉

  12. Älvan: Haha, sötis! Jepp – great minds think alike! 😉

  13. Reagerar likt dig. Undrar om psykologen själv uppfostrat några barn? När, var och hur ska barnen bäst testa och lära sig om inte med sina föräldrar?

  14. Maria: Ja precis!!! Nej, hon har nog inte det.