Skuggan av det forna Jaget

image

Det har nu gått ett tag sen älskade mormor somnade för all tid…det går, det gör det, men usch så jag inte vill att det ska gå. Jag saknar henne så det värker i varenda cell i kroppen. Jag förstår fortfarande inte hur jag ska stå ut med att aldrig mer få träffa henne, se hur barnen kryper upp hos henne i rullstolen och kramas eller hur jag ska stå ut med att aldrig mer få se hur hon skrattar så mycket att hon sedan får en hostattack.

Älskade lilla mormor, jag kommer aldrig mer att bli detsamma utan dig vid min sida. Du kommer alltid att fattas mig så innerligt att livet aldrig mer kommer att bli detsamma igen…


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

2 kommentarer till “Skuggan av det forna Jaget”

  1. Jag känner med dig Malin, stor stor kram.

  2. Sara: Tack ♥ Kram tillbaka!