Att inse sitt eget värde!

Min goda vän Clara skrev i helgen ett intressant inlägg om ett ämne jag tidigare berört, nämligen att våga ta betalt som liten och enskild företagare och speciellt om man säljer tjänster. Det verkar vara lättare då man säljer en konkret vara eftersom man då endera köpt in den och kan då hävda att det finns ett inköpspris och att man inte vill gå back på affären, eller att man tillverkat något själv men då i alla fall vill se till att affären täcker materialomkostnader. Just då det kommer till en tjänst, t.ex healing i mitt fall, eller kanske massage eller konsultation, verkar det så mycket svårare för många att acceptera att de kostar. Det verkar vara så många som fast de är enträgna om att få tjänsten utförd ändå inte tycker att de fått nåt som de vill betala för.

Det många inte tänker på är att man ger av sin tid och vad fan ska den vara gratis för? Är min tid så lite värd att det inte får kosta något för dig att nyttja den? Man avstår ju från annat för att utföra tjänsten, kanske tid med familjen, träning, utbildning/förkovring eller regelrätt navelskådning med extra luddpetning och det måste man ju själv sätta ett värde på. Vad är det värt för mig att avstå detta till förmån för att utföra en tjänst för dig. En sak vet jag då, det är aldrig gratis. Det är ALDRIG värt så lite som 0 kr. Det är då ett som är säkert.

I min bransch är det vanligt att byta tjänster. Helt okej då de flesta driver små rörelser med ofta få intäkter. Men fastna inte i nån skuldfälla åt nåt håll – se då till att ni avsätter en helkväll och att ni healar varandra, masserar varandra eller vad det nu är för tjänst som ska bytas. Skjut inte gengäldstillfället på framtiden för då är det lätt att det inte blir av alls…

Jag har från dag 1 varit skitpetig med att ta betalt. Ibland kan jag har erbjudit en vän eller familjemedlem healing om jag sett att de behövg eller frågat om vi ska se vad korten eller en guidning visar om de ber om råd från vän till vän (för jag tar då inte betalt för goda vänskapliga råd ;)) och då säger jag alltid nej om de erbjuder sig att betala. För då var det mitt initiativ och då är det en gåva jag vill ge. Och dessutom inte på samma sätt som vid en jobbsession/konsultation. Men det är ju så att jag faktiskt förväntar mig att mina nära vill att det ska gå bra för mig. Jag förväntar mig att de gläds med mig i framgång och stöttar i eventuell motgång. För så gör jag med de jag håller nära. Man stöttar och peppar och hjälper där och då man kan!

Jag har varit väldigt förskonad bortsett från två egentliga saker då jag ombads spå vad jag trodde var en nära vän om en relation hon befann sig i. Jag svarade att visst det kan jag men då blir det ‘på riktigt’, det som kommer fram är det du får veta – oavsett vad’. Hon svarade att det var precis det hon ville för hon behövde få hjälp. Då svaren inte var till hennes fördel blev det stängd dörr med en gång. Jag fick inget svar på det jobb jag gjort, jag fick inget tack för den tjänst jag utfört och hon hörde aldrig av sig om någon betalning…Nej, vi har ingen kontakt idag som ni förstår.
Det finns också en annan person i min omgivning som är väldigt snar att be mig spå eller guida ‘lite snabbt’ för ‘du är ju så duktig’. Inte här förekommer tjänstutbyte eller att betalning kommer på tal. För ett tag sen fick jag frågan igen om jag ‘bara lite snabbt kunde dra några kort’ och jag kände att nej, det kan jag inte. Jag har fullt upp med mina betalande kunder och utöver dem, på min lediga tid, vill jag inte jobba gratis. Alla får from. nu, vän som obekant, betala inom 5 dagar för att behålla sin plats i turordningen och hamnar på så vis på kundkölistan och betas av allt eftersom. Det känns bra, på så vis är det också ännu lättare att behålla yrkesproffessionaliteten gentemot dem som även är vän eller familj.

Sluklämmen får bli ett återberättande av en kommentar i Claras kommentarsfält. Det var en person som drev klädbutik och då de s.k ‘vännerna’ bad om kompispris svarade han: -‘Javisst! Vill du att jag lägger på 10 eller 20 %? För du vill väl stötta mig som min vän?’

BOOM! 😉


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

6 kommentarer till “Att inse sitt eget värde!”

  1. Det är ju modigt att starta eget företag, och ens levebröd, så det är klart att det ska vara värt det också! Du jobbar verkligen på bra, all cred till småföretagarna! Och jag gillar slutklämmen, hehe ;).

  2. Sara: Tack snälla – det värmer gott! ❤

  3. Jag håller med i det du skriver. Jag har vänner som har småföretag de pysslar med och de får ju jobba hårt för varenda liten krona och jag känner att självklart vill jag vara med och stötta dem och betala för deras tjänster/varor. Dessutom är jag svag för hemgjort/egentillverkat! 🙂

  4. Anna: Åh så fint tänkt av dig! Stor kram!

  5. Håller helt med, tänk att man tar nästan för givet att man skall anlita vänners företag för att få rabatter,vi jobbar alla i första hand för att få pengar till mat,bostad osv inte för att understöda vänner,bra sagt i underbara claras blogg

  6. Mia: Helt rätt! 👍