Att inte ha levt

  

Det här är min största skräck och fasa. Att jag ska bli så upptagen av livet att jag glömmer att leva. För nog är det skillnad på att vara vid liv och faktiskt leva. Vi är duktiga här hemma på att sätta guldkant på vardagen eftersom livet mest består av just det; vardag. En sak som lätt kan bli grå och trist om en inte tänker efter och är aktsam. Jag har blivit varse på ett lite omilt sätt för ungefär ett år sedan hur det går om en inte stannar upp och lyssnar på kroppen och då något sådant inträffat är det bra mycket lättare att prioritera om, tänka ‘bättre’ och att stanna upp i tid.

Sätt dig ner och skriv en lista på vad som skulle göra dig allra lyckligast att få göra, leva och uppleva. Skriv sedan ner hur ditt liv faktiskt ser ut och vad du gör. Korrigera sen. Nej, svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Lycka till!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg: