Hälsa är ett val

  

…och vi är de val vi gör! Sedan 1 januari i år har jag bestämt mig för att en gång för alla ta tag i min hälsa. Min kost och min övervikt. För snart 10 år sedan påbörjade jag samma resa och gick ner 41 kg. på 18 månader. Jag lade om kosten och promenerade 1 mil om dagen då – väder som oväder. Oavsett vad. Och jag lyckades som sagt ofantligt bra. Jag blev smal för första gången i mitt liv. Och hatade det. Det blev en jättekonstig kontrast och jag kände mig naken och utlämnad då jag inte hade mitt fett. Jag hade liksom ändå alltid varit en hyfsat glad tjockis men nu…det gick inte. Jag var ingen. Jag kände inte igen min egen spegelbild och ingen annan människa kände igen mig.

Jag ska inte säga att det var ett aktivt val att bli tjock igen, för det var det såklart inte, men nånstans – på nåt omedvetet plan – så valde liksom kroppen det och jag gjorde inget som helst för att stoppa det. Och så…efter några år var jag tillbaka igen och har sedan hållit den vikten.

Jag har fortfarande helt perfekta värden och inför en operation jag nyligen gjorde undersöktes jag noggrannt inför narkosen pga. mitt ännu höga BMI och läkarna häpnade över hur fantastiskt bra jag mår. Förmodligen för att jag alltid, oavsett vikt, varit väldigt aktiv och rört på mig mycket. Jag har bara ätit fel och för stora portioner i förhållande till det så därför har jag alltid hamnat på ett konstant plus-minus-noll-läge. Det är hursom därför jag kände att det var dags nu detta år. Eftersom jag fortfarande mår bra så har vikten hittills inte ställt till det och då måste jag ta tillfället i akt. Jag vill fortsätta ha en hel och aktiv kropp som får vara frisk och stark och jag vill leva. Jag som aldrig dansar ska dansa på min hundraårsdag utan att ha dött av kärlkramp, tarmcancer, hjärtinfarkter eller levt sjuk länge med t.ex diabetes.

Jag lade om det mesta i mitt liv den 1 januari i år och hoppade på en ny resa. Samma sorts resa jag redan gjort med mot en ny destination. Ett slutmål där jag mår bra och kan stanna kvar. Jag gör detta för att jag mår bra nu, inte för att jag tror att jag ska må bättre då jag är klar.

Det har sannerligen varit en intressant resa hittills. Jag har gått ner 15 kg. och kommit till såna insikter om mig själv. Denna gång har jag gått på djupet och börjat peta i det psykiska, och inte bara ändrat det fysiska, för att ta reda på varför jag lever så här; varför gör jag de val jag gör? För varendaste sak i våra liv är ju val vi aktivt gör hela tiden. Och varför gör jag val som skadar mig själv, på sikt mitt liv och mina nära och kära? Det mina vänner, har varit den stora utmaningen hittills – och då ska man komma ihåg att de flesta dagar tränar jag 3 h/dag! 😉
Jag har kommit en hiskeligt bra bit på väg med det rent psykiska. Jag har varit en vagel i ögat på mig själv och vissa insikter och upptäkter har gjort så ont att det psykiska välmåendet (eller snarare o-välmåendet) tagit sig sån fysisk smärtsam form att det inte liknar något annat jag upptäckt. Men jag är på väg. Jag har stött och blött, ältat och tänkt om. Och jag har förlåtit. Förlåtit mig själv för att jag gjort så här mot mig själv, att jag behandlat mig så illa…

Det har gjort att denna nya resa med nya livsval och förbättrad kost känns som en botgöring snarare än ett straff. Jag belönar min kropp med det hälsosamma den förtjänar snarare än straffar den genom att jag ‘måste’ träna eller inte får äta si eller så. Jag ‘får’ äta allt men jag vill inte. Jag vill inte äta sånt jag inte mår bra av längre. Jag vill inte att fel matintag ska ge helvetiska attacker av magkatarr för att fysisk smärta i mitt fall är lättare att hantera än den psykiska. Jag är bortom det nu. Jag är sån vän med mitt inre, en resa som påbörjades då jag gick in i väggen, eller vad man nu ska kalla det, i våras. Under dessa 10 månader har jag helt omvärderat mitt liv och ändrat allt som inte fungerade. Det resulterade i denna stora förändring i januari. Det var den sista biten som återstod och nu är även den lagd på plats.
Mycket mer vikt ska ännu bort men det känns bara roligt! Min kropp och jag samarbetar och då jag är snäll med den och ger bra mat och bränsle och tränar svarar den med att prestera bra under passen, göra mig pigg och glad och på så vis har vi en vinnande kombo.

Det finns inga genvägar till sånt här. Varenda kalori som gjort mig fet har jag själv valt att stoppa i mig. Och då måste jag själv träna bort den. Jag har gjort detta mot mig själv, ingen annan, och då måste jag hjälpa mig själv att åtgärda det också!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

14 kommentarer till “Hälsa är ett val”

  1. Malin, du är fantastisk precis som du är! Tänk att det gör ont att förändras även fast man ska må bra, du gör det så bra! Det är det där första och andra och tredje steget som behövs och är så outgrundligt jobbigt och det är så klokt som du skriver, att man ska kunna förlåta sig själv som inte alltid är så lätt. Lycka till och många kramar! /Katharina

  2. Katharina: Tack snälla du! ❤ Stor kram!!!

  3. Wow Malin!!
    Detta gläder mig enormt! ❤
    Jag har sett hur du slitit så hårt och hamnat tillbaka på ruta 1 igen.
    Jag förstod att det fanns hjärnspöken av någon form. (Och att det givetvis inte drabbar enbart vikten. Det är inget fel på att vara modell större, men det är viktigt att veta av vilken orsak och vilka fler negativa effekter det för med sig i sin syn på sig själv)

    Kan lite ana vilken fantastisk resa du påbörjat! Och vad långt du kommit!
    Varmt grattis till att du funnit vägen ut ur en destruktiv form av livstanke!
    Krammm

  4. Nadia: Tack snälla – det värmer oerhört! 💕 Kramalin

  5. Blir innerligt glad för din skull, för att du tar dig igenom denna resa på ett sådant klokt och insiktsfullt sätt. Dessutom är du verkligen inspirerande, tack för att du delar med dig av din resa!

    Allt gott!!

  6. min tekopp: Tack söta du för pepp och stöd! Stor kram!

  7. Älskade dotter, hur blev du så klok ❤️ Älskar dig precis som du är men vill givetvis att du ska må bra. Beundrar dig för din stålvilja och din envishet och jag vet att du kommer att klara av detta. Tycker att du är fantastiskt duktig och säger bara Hejja dig❤️❤️❤️

  8. Mamma: Tack snälla du! Jag älskar dig ❤

  9. Malin, jag är så tacksam för dig och din klokhet.
    Önskar dig allt gott.

  10. Fembarnsmamman: Tack detsamma! Stor kram! ❤

  11. Det har blivit så tydligt att det du skriver är så väldigt grundläggande för människors mående, att det fysiska och psykiska måste gå hand i hand för att hela människan ska må bra. Att du delar med dig och skriver om din resa är inspirerande och ständigt en väldigt bra påminnelse om att vara medveten i sina tankar, sina val, sitt liv, och kunna förlåta sig själv, släppa taget, den grejen alltså, kan göra små underverk..! Även om resan dit, som du skriver, kan vara det tuffaste man gjort… Likt ovanstående kommenterar, du gör det galet bra, önskar dig harmoni på resten av resan!

  12. Sara: Tack snälla för all pepp! Det gör mig otroligt glad! ❤

  13. Så fantastiskt bra skrivet.
    DU är fantastisk<3

  14. Marita: Tack – jättetack!!! ❤❤❤