When tomorrow starts without You

      

Idag hände det som bara inte får hända. Nånsin. Efter 10 år tillsammans fick vår älskade Lotus somna in i hela familjens armar i en sista kärleksfull kram. För två veckor sedan hittade vi knölar längs med halsen och sedemera i lymfkörtlarna och för en vecka sedan kom beskedet; obotlig cancer i lymfsystemet. Den mest aggressiva sorten. Lotus fick till midsommar på sig att leva. Vi valde direkt att boka tid för att låta honom somna in så att han inte skulle behöva lida och bara denna sista vecka vi haft tillsammans har hans tillstånd försämrats avsevärt.

En ny tid är nu kommen. En tid då sorgen ska lakas ur och saknaden ta överhanden. Men också en tid då den flock som varit sju levande väsen i över två års tid nu ska bli sex. Vi ska gråta och skratta, minnas och sakna. Men nu ska vi sova – jag har inte gjort det på två veckor och nu då någon sorts lättnad ändå infunnit sig över att det äntligen är över och vi kan försöka gå vidare känns det som om det är dags.

Sov gott min älskade lilla Lota – jag avundas himlens alla änglar som fått ännu en kompis. En vacker dag är vi tillsammans igen, matte ska bara leva klart först. ❤


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

8 kommentarer till “When tomorrow starts without You”

  1. Ååå….alltid lika jobbigt när det är dags att skiljas en stund. Kramar!

  2. Annica: Ja, det gör så jävla ont…

  3. Så tappert och starkt av er att ta det beslutet så snabbt. Min halv siames Xanto var med oss i 10 år också. Önskade inget mer än att han kom till mig i mina drömmar och jag kände att han var lycklig igen men det skedde aldrig… Saknar honom ännu. Han gick bort 17 oktober 2014. Önskar er styrka genom sorgen.

  4. Alex: Tack snälla och stor kram till dig!!!

  5. Så fruktansvärt! Jag vet hur ont det gör när en älskad familjemedlem dör. Massa kramar!

  6. Mary Sane: Tack fina du! Stor kram!

  7. Många kramar från mig, kullsyster Pippi och Sakari. Nu kanske Lotus och Nietzsche springer omkring och busar på himlaängarna tillsammans. <3

  8. Susanne: Det är jag helt övertygad om – T A C K 💕