Den där mamman

Hon vände sig och drog täcket tätare om sig. Han hade sedan länge lämnat sängen och åkt till arbetet och hon funderade på om det började vara dags att väcka dagen. Då – dörren gläntades och en 4-årig gokille i kalsonger och med snuttefiltar i varsin näve kom smygandes. ‘Mamma, kan vi mysa lite? Jag saknar dig!’
Täcket öppnas till en liten glipa och kvickt slank den lika slanka kroppen in. Efter kramar, pussar och gos kom ytterligare en snuttefilt. Denna gång i handen på en 1,5 åring som högljutt smaskade på en Natursutt. ‘Upp, upp!’ och snabb som en iller klättrade hon upp på andra sidan mamman.

Och där låg de sen. Mamman i mitten med en skatt på varsin sida och en sprattlandes i magen. Fniss och skratt, att långsamt vakna till och låta livet gry. Att veta att så här är alla morgnar hos oss och så här ska de alltid vara.

Livet – det som sker här och nu.


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

12 kommentarer till “Den där mamman”

  1. Myyys!

  2. Annica: <3

  3. Vilken ljuvlig morgon! Här har vi ett skolbarn och en pappa som försvinner iväg tidigt, men jag 2 1/2-åringen och lilla bebis brukar sällan lämna sängen förrän fram på förmiddagen… Det ska ju läsas och mysas och ammas först! 🙂

  4. Solmyranna: UNDERBART! Vår pappa stiger upp 05 och då är det sååå skönt att kunna stanna kvar! 😉

  5. Å jag minns den tiden som underbar, jag förstod inte dom som ville ha sitt ena barn på förskolan bara för att man hade en liten bebis när man kan ligga hemma och mysa. Nu har jag tonåringar och tyvärr vill dom mysa alldeles för sällan men det händer och jag hoppas att det fortsätter.
    Kram

  6. Marita: Åh, samma här! Fattar ingenting…
    Kraaam!

  7. Men Gud! Jag bara bölar! Så fint!

  8. Ellinor: <3

  9. Vad mysigt, otroligt vackert skrivet……. Jag minns när vi var i stugan och du och lillebror sprang ner till farmor och farfar för att mysa med dom på morgonen. Minns att ni tyckte det var så spännande när farmor berättade om gamla tider………..

  10. mamma: Ja! Det var underbart! 😀

  11. Men åh, vilken känsla du delar med dig av! Tack! Jag kan riktigt känna hur det kändes där hos er, för vi hade en sådan morgon häromdagen, jag och mina två små, fast utan magsprattel då. =) Det bör man tänka på lite oftare, för då blir det blir så härligt och varmt i kroppen.

  12. Linda: Tack! Vad härligt!