Änglar ibland oss

IMG_0639.JPG

Det här med att uppmärksamma och vara lyhörd för tecken runtom oss är så himla intressant tycker jag! Jag minns mina första tecken/synkroniciteter så långt bak som till mellanstadiet, alltså då jag var 10 – 12 år. Det var då som min intuition började utveckla sig och jag började förstå att det var något förunderligt magiskt jag begåvats med. I alla fall så är det himla spännande då man börjar göra detta till en vana och man blir snabbt varse om hur många budskap man snabbt får till sig!

Detta moln i form av en ängel snubblade jag över på Instagram i rapparen Kanye Wests flöde. Visst är den magnifik?


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Thé på chagasvamp

Det nya och trendiga på hälsofronten är medicinalsvampar. Inte s.k hallucinogena svampar man tar för att bli hög eller för att eventuellt tillfälligt förstärka andliga förmågor, utan svampar med bevisat hälsosamma effekter. Då de hallucinogena sorterna inte är, eller någonsin kommer att bli, aktuella för mig har vi däremot snöat in på en hälsosam sort som heter chaga, eller sprängticka. Det är en sorts parasit som tar fäste på björk eller al och gärna på ett ställe där trädet redan är lite ansatt. Sedan suger den ut all näring ur trädet och växer i storlek medan trädet sakta dör och svampen blir superboostad med all växtkraft från trädet. Ett angripet träd lever i 10 max 30 år efter att en sprängticka växt fast och ofta föds fler svampar på samma träd. Det är därför bra att lämna kvar en om man hittar ett träd med många svampar för då kommer flera att fldas och man kan på sikt återvända och skörda mer. Det är inget hokus pokus över detta utan det blir lite som att tappa björksav, all explosiv boost naturen ägnar sig åt komprimeras liksom i denna svamp. Ofta ser svamparna ut lite som vrilar och de är lätt porösa och ofta ganska stora. Om man har en kniv eller pinne och petar lite i ena kanten kan man sedan bryta loss svampen. Dela den sedan i mindre bitar och låt torka väl. Sedan tar man 2 – 3 cm. stora bitar och gör avkok på. På med minst en liter vattek och låt koka i minst 90 min. Sila av och drick. Smaksätt gärna med tex. mynta, kanel eller honung. Behövs det så fyll på med mer vatten under kokningen. Bitarna kan återkokas ett par tre gånger om de torkas mellan varven på en bit hushållspapper. Då de inte längre avger färg eller smak och man tar en ny bit så torkar man med fördel de gamla och mortlar sönder till ett superpulver. Detta kan man blanda i gröt, smoothies eller grytor för att maximera effekten.

Det smakar inte svamp om det. Vi dricker vårg rent, utan att ha smaksatt det, och det smakar liksom skog. Lite fyllig, dov smak av jord och mylla. Vi tycker om det men det kanske är för att vi druckit det nu i flera månader och vant oss – vad vet jag? Det är ingen svamp man tillagar som tex. kantareller eller Karl Johan utan man gör avkok eller äter det i pulverform.

Vill man inte ut och leta chaga själv så finns både pulver, färdigt thé i påse eller bitar att köpa på nätet i diverse raw- och hälsokostbutiker. Chaga har länge plockats och förtärts i både Nordamerika av indianerna och deras chamaner och av urbefolkningen i Sibirien. Man säger att i ju kallare klimat en chaga växer desto mer näring innehåller den så om ni ska köpa och då hittar från tex. Sibirien eller någon annanstans i Ryssland så köp gärna det.

Har du smakat chaga?


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

When tomorrow starts without You

      

Idag hände det som bara inte får hända. Nånsin. Efter 10 år tillsammans fick vår älskade Lotus somna in i hela familjens armar i en sista kärleksfull kram. För två veckor sedan hittade vi knölar längs med halsen och sedemera i lymfkörtlarna och för en vecka sedan kom beskedet; obotlig cancer i lymfsystemet. Den mest aggressiva sorten. Lotus fick till midsommar på sig att leva. Vi valde direkt att boka tid för att låta honom somna in så att han inte skulle behöva lida och bara denna sista vecka vi haft tillsammans har hans tillstånd försämrats avsevärt.

En ny tid är nu kommen. En tid då sorgen ska lakas ur och saknaden ta överhanden. Men också en tid då den flock som varit sju levande väsen i över två års tid nu ska bli sex. Vi ska gråta och skratta, minnas och sakna. Men nu ska vi sova – jag har inte gjort det på två veckor och nu då någon sorts lättnad ändå infunnit sig över att det äntligen är över och vi kan försöka gå vidare känns det som om det är dags.

Sov gott min älskade lilla Lota – jag avundas himlens alla änglar som fått ännu en kompis. En vacker dag är vi tillsammans igen, matte ska bara leva klart först. ❤


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

MediteraMera

Under hashtaggen #MediteraMera på Instagram lägger jag upp mina dagliga meditations-inspirationsbilder som pepp för de andra som önskar komma igång men inte riktigt hittar motivationen.

För mig som mediterat sen högstadiet så är mina dagliga tillfällen i stillhet lika naturliga som att borsta tänderna eller äta men så är det ju inte alls för alla. Som med allt annat man önskar införa rutin på så är det bara att göra det. Planera in det i kalendern och se till att hålla petnoga på det i början för att skapa vanan. Då det sen är gjort så är det omöjligt att bryta den!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Fader sol, moder måne

IMG_0629.JPG

Balanser. Yin och yang. Mörker och ljus. Manligt och kvinnligt. Dag och natt. Varmt och kallt. Mjukt och hårt.

Allting är uppbyggt av motpoler och det är i vår egen motpol vi hittar vår styrka och våra svagheter. Det är där vi finner sanningarna och etiken & moralen – vårt rätt eller fel.

Frågan är bara varför folk är så rädda för att se den sanningen i vitögat?


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Att inse sitt eget värde!

Min goda vän Clara skrev i helgen ett intressant inlägg om ett ämne jag tidigare berört, nämligen att våga ta betalt som liten och enskild företagare och speciellt om man säljer tjänster. Det verkar vara lättare då man säljer en konkret vara eftersom man då endera köpt in den och kan då hävda att det finns ett inköpspris och att man inte vill gå back på affären, eller att man tillverkat något själv men då i alla fall vill se till att affären täcker materialomkostnader. Just då det kommer till en tjänst, t.ex healing i mitt fall, eller kanske massage eller konsultation, verkar det så mycket svårare för många att acceptera att de kostar. Det verkar vara så många som fast de är enträgna om att få tjänsten utförd ändå inte tycker att de fått nåt som de vill betala för.

Det många inte tänker på är att man ger av sin tid och vad fan ska den vara gratis för? Är min tid så lite värd att det inte får kosta något för dig att nyttja den? Man avstår ju från annat för att utföra tjänsten, kanske tid med familjen, träning, utbildning/förkovring eller regelrätt navelskådning med extra luddpetning och det måste man ju själv sätta ett värde på. Vad är det värt för mig att avstå detta till förmån för att utföra en tjänst för dig. En sak vet jag då, det är aldrig gratis. Det är ALDRIG värt så lite som 0 kr. Det är då ett som är säkert.

I min bransch är det vanligt att byta tjänster. Helt okej då de flesta driver små rörelser med ofta få intäkter. Men fastna inte i nån skuldfälla åt nåt håll – se då till att ni avsätter en helkväll och att ni healar varandra, masserar varandra eller vad det nu är för tjänst som ska bytas. Skjut inte gengäldstillfället på framtiden för då är det lätt att det inte blir av alls…

Jag har från dag 1 varit skitpetig med att ta betalt. Ibland kan jag har erbjudit en vän eller familjemedlem healing om jag sett att de behövg eller frågat om vi ska se vad korten eller en guidning visar om de ber om råd från vän till vän (för jag tar då inte betalt för goda vänskapliga råd ;)) och då säger jag alltid nej om de erbjuder sig att betala. För då var det mitt initiativ och då är det en gåva jag vill ge. Och dessutom inte på samma sätt som vid en jobbsession/konsultation. Men det är ju så att jag faktiskt förväntar mig att mina nära vill att det ska gå bra för mig. Jag förväntar mig att de gläds med mig i framgång och stöttar i eventuell motgång. För så gör jag med de jag håller nära. Man stöttar och peppar och hjälper där och då man kan!

Jag har varit väldigt förskonad bortsett från två egentliga saker då jag ombads spå vad jag trodde var en nära vän om en relation hon befann sig i. Jag svarade att visst det kan jag men då blir det ‘på riktigt’, det som kommer fram är det du får veta – oavsett vad’. Hon svarade att det var precis det hon ville för hon behövde få hjälp. Då svaren inte var till hennes fördel blev det stängd dörr med en gång. Jag fick inget svar på det jobb jag gjort, jag fick inget tack för den tjänst jag utfört och hon hörde aldrig av sig om någon betalning…Nej, vi har ingen kontakt idag som ni förstår.
Det finns också en annan person i min omgivning som är väldigt snar att be mig spå eller guida ‘lite snabbt’ för ‘du är ju så duktig’. Inte här förekommer tjänstutbyte eller att betalning kommer på tal. För ett tag sen fick jag frågan igen om jag ‘bara lite snabbt kunde dra några kort’ och jag kände att nej, det kan jag inte. Jag har fullt upp med mina betalande kunder och utöver dem, på min lediga tid, vill jag inte jobba gratis. Alla får from. nu, vän som obekant, betala inom 5 dagar för att behålla sin plats i turordningen och hamnar på så vis på kundkölistan och betas av allt eftersom. Det känns bra, på så vis är det också ännu lättare att behålla yrkesproffessionaliteten gentemot dem som även är vän eller familj.

Sluklämmen får bli ett återberättande av en kommentar i Claras kommentarsfält. Det var en person som drev klädbutik och då de s.k ‘vännerna’ bad om kompispris svarade han: -‘Javisst! Vill du att jag lägger på 10 eller 20 %? För du vill väl stötta mig som min vän?’

BOOM! 😉


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Hälsa är ett val

  

…och vi är de val vi gör! Sedan 1 januari i år har jag bestämt mig för att en gång för alla ta tag i min hälsa. Min kost och min övervikt. För snart 10 år sedan påbörjade jag samma resa och gick ner 41 kg. på 18 månader. Jag lade om kosten och promenerade 1 mil om dagen då – väder som oväder. Oavsett vad. Och jag lyckades som sagt ofantligt bra. Jag blev smal för första gången i mitt liv. Och hatade det. Det blev en jättekonstig kontrast och jag kände mig naken och utlämnad då jag inte hade mitt fett. Jag hade liksom ändå alltid varit en hyfsat glad tjockis men nu…det gick inte. Jag var ingen. Jag kände inte igen min egen spegelbild och ingen annan människa kände igen mig.

Jag ska inte säga att det var ett aktivt val att bli tjock igen, för det var det såklart inte, men nånstans – på nåt omedvetet plan – så valde liksom kroppen det och jag gjorde inget som helst för att stoppa det. Och så…efter några år var jag tillbaka igen och har sedan hållit den vikten.

Jag har fortfarande helt perfekta värden och inför en operation jag nyligen gjorde undersöktes jag noggrannt inför narkosen pga. mitt ännu höga BMI och läkarna häpnade över hur fantastiskt bra jag mår. Förmodligen för att jag alltid, oavsett vikt, varit väldigt aktiv och rört på mig mycket. Jag har bara ätit fel och för stora portioner i förhållande till det så därför har jag alltid hamnat på ett konstant plus-minus-noll-läge. Det är hursom därför jag kände att det var dags nu detta år. Eftersom jag fortfarande mår bra så har vikten hittills inte ställt till det och då måste jag ta tillfället i akt. Jag vill fortsätta ha en hel och aktiv kropp som får vara frisk och stark och jag vill leva. Jag som aldrig dansar ska dansa på min hundraårsdag utan att ha dött av kärlkramp, tarmcancer, hjärtinfarkter eller levt sjuk länge med t.ex diabetes.

Jag lade om det mesta i mitt liv den 1 januari i år och hoppade på en ny resa. Samma sorts resa jag redan gjort med mot en ny destination. Ett slutmål där jag mår bra och kan stanna kvar. Jag gör detta för att jag mår bra nu, inte för att jag tror att jag ska må bättre då jag är klar.

Det har sannerligen varit en intressant resa hittills. Jag har gått ner 15 kg. och kommit till såna insikter om mig själv. Denna gång har jag gått på djupet och börjat peta i det psykiska, och inte bara ändrat det fysiska, för att ta reda på varför jag lever så här; varför gör jag de val jag gör? För varendaste sak i våra liv är ju val vi aktivt gör hela tiden. Och varför gör jag val som skadar mig själv, på sikt mitt liv och mina nära och kära? Det mina vänner, har varit den stora utmaningen hittills – och då ska man komma ihåg att de flesta dagar tränar jag 3 h/dag! 😉
Jag har kommit en hiskeligt bra bit på väg med det rent psykiska. Jag har varit en vagel i ögat på mig själv och vissa insikter och upptäkter har gjort så ont att det psykiska välmåendet (eller snarare o-välmåendet) tagit sig sån fysisk smärtsam form att det inte liknar något annat jag upptäckt. Men jag är på väg. Jag har stött och blött, ältat och tänkt om. Och jag har förlåtit. Förlåtit mig själv för att jag gjort så här mot mig själv, att jag behandlat mig så illa…

Det har gjort att denna nya resa med nya livsval och förbättrad kost känns som en botgöring snarare än ett straff. Jag belönar min kropp med det hälsosamma den förtjänar snarare än straffar den genom att jag ‘måste’ träna eller inte får äta si eller så. Jag ‘får’ äta allt men jag vill inte. Jag vill inte äta sånt jag inte mår bra av längre. Jag vill inte att fel matintag ska ge helvetiska attacker av magkatarr för att fysisk smärta i mitt fall är lättare att hantera än den psykiska. Jag är bortom det nu. Jag är sån vän med mitt inre, en resa som påbörjades då jag gick in i väggen, eller vad man nu ska kalla det, i våras. Under dessa 10 månader har jag helt omvärderat mitt liv och ändrat allt som inte fungerade. Det resulterade i denna stora förändring i januari. Det var den sista biten som återstod och nu är även den lagd på plats.
Mycket mer vikt ska ännu bort men det känns bara roligt! Min kropp och jag samarbetar och då jag är snäll med den och ger bra mat och bränsle och tränar svarar den med att prestera bra under passen, göra mig pigg och glad och på så vis har vi en vinnande kombo.

Det finns inga genvägar till sånt här. Varenda kalori som gjort mig fet har jag själv valt att stoppa i mig. Och då måste jag själv träna bort den. Jag har gjort detta mot mig själv, ingen annan, och då måste jag hjälpa mig själv att åtgärda det också!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Kristallklart

Att omge mig med kristaller är något jag gör dagligen. Det är en så naturlig del av min vardag att jag inte längre tänker på att jag bär någon eller några, sover med dem, dricker vatten med dem i eller har de nära mig.

Denna tjusiga sfär är av ren klar kvartskristall/bergkristall och är ett hängsmycke som min vän Faith har gjort.
Jag fotade dessa bilder innan jul. En av de dagar då solen faktiskt sken lite trots tid på året. Visst blev de vackra? Jag älskar hur kristaller i sfärisk form fångar in allt och vänder motivet upp och ner men i perfekt avbild.


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Trevlig helg!

  

Tittar bara in och önskar er alla en fin helg! Här njuter vi av ännu lite ledighet och tid med varandra. Det är så värdefullt mitt i den välfyllda och ibland också upptagna vardagen att avsätta tid för just ingenting. Denna helg är en sådan helg – nästa helg inte. 😉

Kram på er – njut av livet!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:

Att inte ha levt

  

Det här är min största skräck och fasa. Att jag ska bli så upptagen av livet att jag glömmer att leva. För nog är det skillnad på att vara vid liv och faktiskt leva. Vi är duktiga här hemma på att sätta guldkant på vardagen eftersom livet mest består av just det; vardag. En sak som lätt kan bli grå och trist om en inte tänker efter och är aktsam. Jag har blivit varse på ett lite omilt sätt för ungefär ett år sedan hur det går om en inte stannar upp och lyssnar på kroppen och då något sådant inträffat är det bra mycket lättare att prioritera om, tänka ‘bättre’ och att stanna upp i tid.

Sätt dig ner och skriv en lista på vad som skulle göra dig allra lyckligast att få göra, leva och uppleva. Skriv sedan ner hur ditt liv faktiskt ser ut och vad du gör. Korrigera sen. Nej, svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Lycka till!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg: